torsdag 27 augusti 2015

Håkan Nesser är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har läst många böcker av honom och tyckt mycket om allihop, han är verkligen en mästare på att skriva. Men hans bok
Levande och döda i Winsford 

levde faktiskt inte riktigt upp till mina förväntningar. Inte på grund av hans sätt att skriva, hans stil och språk är precis lika bra som alltid, men kanske beror det på att jag inte riktigt tyckte om huvudpersonen i boken.
Huvudpersonen och bokens berättare är en kvinna. Trots det ser jag av någon anledning en man framför mig. Jag får liksom inga känslor för henne, upplever henne som en kall och trist person. (Och det är väl kanske det som är meningen ..?)
Kvinnan, som är svensk, hyr ett litet hus på den engelska landsbygden tillsammans med sin hund. De går långa promenader bland vildhästarna ute på hedarna -så väl beskrivet att man känner sig förflyttad dit. Man får bit för bit ta del av hennes tidigare liv, och orsakerna till varför hon tagit sin tillflykt hit. 
En bra och spännande historia, men som sagt tycker jag inte att det är en av Nessers bästa.

söndag 23 augusti 2015

Fototriss

-PÅ VÄG-
...ut på äventyr hemma på landsvägen, 
på cykeln som man nyss lärt sig behärska...
  ...eller på nya vägar, ut till den avlånga ön därute i sjön...
 ...och fröken Katt är på väg att (förhoppningsvis) fånga en och annan liten mus i sommarkvällen...

Det blev min 

onsdag 19 augusti 2015

 28 km landsvägscykling idag.
Det var snudd på magiskt att cykla på landsvägen, 
förbi kossorna i sina hagar och de gula sädesfälten, 
i den ljumma augustikvällen. 
Bli bombarderad av flyfän, (tur att man har glasögon på!), 
känna lukten av kossorna och den fuktiga kvällsluften, 
bli överflugen av en flock kacklande gäss 
och se ett rådjur skutta över vägen...
Jag tror att jag älskar min nya cykel!

lördag 15 augusti 2015

Veckans Fönster

-"COMO-ISKT"- 
...ja, det vill säga från staden Como alltså.

Dags att avsluta vår Italienresa, och åka norrut. 
Italienresan del 9
Men vi gjorde ytterligare ett snabbt stopp innan vi drog oss hemåt, vid den vackra Comosjön. Här var ju jag för snart två år sen, i oktober månad, och reste runt. Nu blev det först en visit i staden Como, som ligger vid sjöns södra ände. 
Jag tycker att Como är en väldigt trevlig och vacker stad, med smala, bilfria gränder, många affärer, en vacker kyrka och så ligger den fantastiskt fint vid sjöns ände och med de höga bergen runt omkring.
Vi körde sedan en bit längs sjön, och stannade vid hotellet jag bodde på när jag var här sist,
Taverna Bleu i Sala Comacina. 

Här på hotellet åt vi en fantastiskt god lunch, 
med en underbar utsikt över den vackra sjön. 
Vi besökte också Tremezzo 
och Menaggio, 
...innan vi började vår resa hemåt genom Schweiz, Lichtenstein och Tyskland. 
Jag tror vi åkte på den allra vackraste motorvägen som finns (?)  genom Schweiz, innan vi kom till San Bernadinotunneln. 
Otroligt vackra vyer, höga alper med snö på topparna, gröna ängar med betande kor, turkosblåa vattendrag och hela tiden en hisnande utsikt. 
Tog några bilder genom bilrutan, men de blev såklart inte så bra.
Vi stannade sedan i ett par städer i södra Tyskland, 
Vi sov en natt i den lilla staden Wangen im Allgäu - väldigt mysig med vackra gamla hus och knappt några turister. 
Turister var det desto fler i en annan pittoresk stad, med korsvirkeshus och storkar på taken, Rothenburg ob der Tauber. 
Tanken var att vi även skulle stanna i Hamburg, eftersom vi aldrig varit där tidigare, bara åkt igenom. Men det var så otroligt varmt när vi var här 
-  ja, temometern stod faktiskt på +39 grader! - 
så vi kände inte direkt för att vandra runt i en storstad. Så det blev bara en övernattning här, och sen direkt hem. 

Eller nja, inte direkt... 
Eftersom vi körde förbi danska ön Als, så blev det en avstickare hit istället.
Lunch och lite shopping i mysiga lilla Sönderborg. 

Så var vår resa slut, 
och vi kom hem med många upplevelser och kamerornas minneskort fulla med bilder. 
Att resa med egen bil är mycket bekvämare än att flyga (och hyra bil på plats - vi vill ju se oss omkring), man slipper all evig väntan på flygplatser, kan ta med vilket bagage man vill och dessutom köpa med sig det man vill ha hem (en massa gott vin, olivoljor och andra delikatesser m m).
 Att dessutom inte vara bunden vid utsatta tider utan resa dit man vill, när man vill ger ju en helt annan frihet. 

onsdag 12 augusti 2015

 Det är roligt att cykla! 
I kväll har jag och N cyklat två och en halv mil på landsväg i sommarkvällen, i söndags körde vi drygt tre mil runt Sämsjön, förra helgen blev det också tre mil utmed Åsunden på den gamla banvallen som numera är asfalterad. 
Jag har efter att ha sprungit (för) många kilometrar denna våren dragit på mig en envis benhinneinflamamtion, så himla trist...
Men så kom jag på att jag kanske ska skaffa mig en riktig cykel, så kan jag cykla för att avlasta mitt onda ben lite. 
Dessutom har ju min man en cykel, och nu kan vi ut och trampa tillsammans. 
Det är härligt att trampa fram genom ett sommarfagert landskap, jag tror jag tycker lika mycket om att cykla som att springa! 
Vilken tur att det också var rea på årets cyklar nu i slutet på säsongen! 
Min man har en riktig sportcykel, jag som är nybörjare på det här har köpt en hybridcykel, utan bockastyre och utan pedaler med klick-i-skor. 
Jag kör med vanliga pedaler och skor, det känns bäst så. 
Men jag tycker att jag kan hänga på ganska bra ändå.
 Och som sagt, roligt är det att cykla!

måndag 10 augusti 2015

En ny liten människa.

Jag har fått ett nytt litet barnbarn.
Lille V har blivit storebror.

Välkommen 
Lilly.

fredag 7 augusti 2015

Veckans Fönster

En fönsterbild som mest är en port (men fönstren finns där på väggen!). 
En port ut mot det stora blå....

Italienresan, del 8
Man kan vandra mellan alla de fem byarna i nationalparken Cinque Terre, 
Monterosso al Mare, 
Vernazza, 
Corniglia, 
Manarola
 och Riomaggiore. 

Det gjorde inte vi, vi valde att ta tåget istället eftersom vi ville hinna med att besöka alla fem byarna. 
Tåget gick mestadels i tunnlar, men ibland skymtade man havet. 

En av byarna ligger inte vid havet, utan högt uppe på klippig udde ut i havet, med vackra vinodlingar intill. 

Tåget stannar nere vid kustlinjen, sen får man vandra uppför 364 trappsteg till 
Corniglia. 
(men det finns också en buss man kan åka med om man inte kan gå) 


Den här byn tyckte jag nog mest om. 
 Här var lugnt och stillsamt, och mycket färre turister.




Kanske beroende på det lite mer svårtillgängliga läget. 
Utsikten över havet var andlöst vacker.
Det stora blå.

tisdag 4 augusti 2015

Jag läste ut en bra bok; 
Än finns det hopp
av Karin Wahlberg. 
Det här är en riktig sträckläsningsbok, jag gillade den mycket. 
Författaren skildrar livet i en småstad på 50-talet, och handlingen är förlagd till ett sjukhus under tiden för polio-epidemin. Boken har flera huvudpersoner som man omväxlande får följa, de har alla koppling till varandra på ett eller annat sätt. Man känner sig verkligen förflyttad till femtio-talets Sverige, det är en mycket fin och noggrann skildring av den tidens samhälle och hur människorna hade det då. Det är också mycket spännande att följa arbetet på stadens lasarett, den medicin och de behandlingar som fanns på den tiden
. Jag har själv arbetat inom sjukvården, som undersköterska, så jag känner igen mig i vissa bitar, även om mycket såklart har utvecklats väldigt mycket sen femtiotalet!
Detta är den första bok jag läser av Karin Wahlberg, och jag ska definitivt läsa fortsättningen på denna roman också!

söndag 2 augusti 2015

Italienresan, del 7
Vi lämnade det vackra Toscana, och körde ut mot kusten, till 
Ligurien
 Här hade vi bokat ett hotell i den lilla staden Deiva Marina 
som ligger strax norr om nationalparken Cinque terres fem vackra byar.
Ett litet hotell, med balkong och utsikt över havet...härligt!
Deiva Marina är en väldigt liten ort, här fanns inte mycket att se förutom stranden och det härliga svalkande havet.
Men härifrån var det smidigt att ta tåget till Cinque terres byar.
Den första byn vi stannade i var 
Vernazza
...och den tog fullkomligt andan ur oss.
De lite ruffiga husen som klängde uppför bergsväggarna och trängdes längs de smala gatorna 
som ledde ner till den lilla hamnen,
...så vackert!
Vi åkte sen vidare med tåget till den sista byn i raden, 
Riomaggiore.
Lika vackert här.
Vi promenerade upp, upp, upp för de branta gatorna, och sedan ner igen, till den lilla hamnen, där man också kunde bada från klipporna.
Efter lite god lunch här - pasta så klart -
så tog vi tåget norrut igen, men stannade innan vi åkte tillbaka till Deiva Marina i den största av de fem byarna;
Monterosso
Här fanns en bred, härlig sandstrand, och byn är ganska mycket större och inte så brant som de andra byarna.