Fyra böcker som jag läste i
augusti:
För kärleks skull av Rosie Walsh
Efter att jag läst Niels Fredrik Dahls starkt berörande bok Fars rygg
så ville jag läsa något lättsammare och valet föll på denna bok.
Och ja, nog var detta en lättviktare minsann!
Jag övervägde flera gånger att ge upp,
men fortsatte läsa eftersom jag ville veta hur allt hängde ihop.
Baksidestexten på boken:
"Hyllade Rosie Walsh är tillbaka med en thrillerliknande
äktenskapshistoria
fylld av lögner och kärlek.
Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är
den du tror?
Den framstående marinbiologen Emma Bigelow
skulle göra
vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby,
men allt de tror sig veta
om henne är en lögn.
Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir
allvarligt sjuk
börjar han nedteckna hennes livshistoria. Snart upptäcker han
att ingenting
av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens
hennes namn...".
Det här blev till en väldigt konstlad och påhittad historia,
med karaktärer som inte kändes trovärdiga.
Ja, hela storyn alldeles för osannolik, den hängde liksom inte ihop.
Författaren lyckas heller inte få något flyt i skrivandet, det känns bara taffligt.
Nej, det var en besvikelse och jag blir inte lockad att läsa något mer
av denna "hyllade" författarinna.
📖
Nästa bok var desto bättre;
Hjortonmyren av Ulrika Lagerlöf.
Det här var en bok jag tyckte om!
Romanen är indelad i nutid och historisk tid.
Den historiska delen utspelar sig i Västerbotten på 1930-talet.
Här är det Siv som är i centrum.
Hon är 17 är när hon börjar arbeta som kocka i ett skogshuggarlag.
I den del som utspelar sig i nutid handlar det om Sivs barnbarn Eva.
Eva bor i Uppsala, där hon arbetar på ett skogsbolag.
Hon skickas upp till sin mormors gamla hemtrakter för att lösa en arbetskonflikt.
När hon nu är i sin mormors hemtrakter
börjar hon intressera sig för vad som egentligen hänt i hennes familjehistoria.
Det blir till en fin och engagerande berättelse. Välskriven och med ett flyt i
språket,
berörande personporträtt och levande miljöbeskrivningar.
En bok helt i min smak.
Jag kommer absolut att läsa de två följande böckerna i serien
Timmerfolk.
📖
Nästa bok blev den här:
Mjölkharen av Tina Norin.
Den här romanen utspelar sig till en del i och omkring Ulricehamn,
staden där jag föddes i början på sextiotalet (då det faktiskt fanns ett sjukhus i denna lilla stad)
och där vårt yngsta barn bor med sin lilla familj, en bit utanför stan.
Jag har nog aldrig läst en bok som utspelar sig i mina hemtrakter!
Förutom i Ulricehamn och Göteborg utspelar sig den här romanen även i Paris,
och både i nutid och dåtid.
Det är en i grunden intressant historia, men jag saknade driv i berättandet.
Boken är skriven i korta kapitel där vartannat kapitel utspelar sig i dåtid, vartannat i nutid.
Det blir rörigt, jag hade svårt att hänga med i alla skeenden och personnamn.
Dessutom tyckte jag att kapitlen från början av 1900-talet inte kändes trovärdiga,
de kändes för "nutida" till språk och karaktär.
Så, nja...inte riktigt en bok i min smak.
📖
Det var däremot den här boken:
In mot stenig strand av Malin Haawind.
Å, vilken bok!
Vilket fint avslut på den här serien om Dagmar och Holger.
En fantastisk läsupplevelse,
ja, jag blev rörd till tårar av denna fina roman.
Malin Haawinds sätt att skriva går rakt in i hjärtat.
Så vackert språk, poetiskt och berörande.
Så starka personporträtt,
ett så innerligt skildrande av det vanliga, det enkla livet.
Precis som det är. Med både glädje, kärlek och vänskap, sorg och förlust.
En bok som är full av liv, av klokhet och eftertänksamhet.
"Den stora historieboken finns, den som berättar om krig och kungar,
om människor som styr. Men samtidigt finns miljontals andra, mindre,
som berättar om de andra människorna, de så kallade vanliga,
om deras dagar och sysslor.
Om känslorna som får finnas och de som är förbjudna.
En oändlig mängd historieböcker utan pärmar.
Dagmar kunde sin, lätt att acceptera var den inte, men den var hennes".
Ett så fint avslut på en serie som är något av det bästa jag läst.
📖📖📖
.jpg)
